Kalas och utomjordingar
Ett ballongtak som man bara blir lycklig av.
Laxpaj med broccoli som smälter i munnen.
Tårta!
Vackra ting.
Idag har det varit riktigt kalas med ett tak fullt av ballonger. Laxpaj och tårta. Jag har spanat in lite vackra ting och lekt med söta barn. I baksätet på bilen har barnen lekt en ny variant på sten-sax-påse, fast man säger crash-boom-bang istället. På samma vis som en film i extrem slow motion.
En sån här fin mackapär har jag klappat på idag. Enligt Carl Sagan finns det kanske hundratusentals miljoner galaxer (tio upphöjt i elva sisådär). Varje galax har några hundratusen miljoner stjärnor. Möjligen finns det i varje galax lika många planeter som stjärnor = tio upphöjt i elva gånger tio upphöjt i elva. Sammanfattat, man förlorar sig i nollor. Så om vår alldeles egen ordinära sol har sällskap av en planet med liv i detta lilla mörka, bortglömda hörn av galaxen, så känns det ganska troligt att det finns en faslig massa liv där ute med tanke på alla ovan nämnda nollor. Utomjordningar så det bara dräller om det. Inte för att jag behöver några fler, jag har ju tre i baksätet. Som pratar i slow motion.
